Mariehamns litteraturdagar 2012

Var kan man bli serverad stekt aborre på biblioteket eller ta en middagslur i vårsolen? Det har blivit en vana att ta tvåtimmarsbåten från Grisslehamn till Eckerö och Mariehamns litteraturdagar i slutet av mars. Brunch på båten, landskapsregeringens mousserande mottagning och sedan boksamtal med cirka 20 medverkande författare. Dottern och maken följer med för att lyssna, promenera i hamnen men också för att möta en tidig vår. Vi möts av tranor på åkrarna, tofsvipor som virvlar upp, tussilago i dikeskanten och sex havsörnar som cirklar nära över våra huvuden för att kolla in vilka som kommit med båten.

Sitter i biblioteket tillsammans med flera hundra fasta öbor och tillresta fastlänningar. En bild av hur det är att växa upp på en ö som Åland fick vi av författaren och berättaren Leo Löthman i hans skröna om en tågresa till Karis. Det där fastlandet som aldrig tog slut, man bara reser och reser. Vi gör tvärt om och går från "kust till kust" på tio minuter. Sitter ner och njuter där det är som varmast.

 David Lagercrantz är en intensiv person att intervjua och han berättar om sitt intresse för undantagsmänniskor. "Nya begåvningar, nya idéer möts ofta av mycket aggressivitet" säger han. Och alldeles innan var det en författare som sa: "Jag var precis som alla andra men ingen var precis som jag". Tänker att en resa som den här är som en paus i det vanliga livet, som ett nytt kapitel. Reflektera över både vad som sägs från scenen och hur orden landar inuti. "Vad händer med en människa som inte förmår att lyssna inåt och göra de nödvändiga livsvalen och faller till föga för andra människors förväntningar?" frågar Tomas Bannerhed.

Jag blir inspirerad av att läsa flera av böckerna som Ulf Starks bok för ofödda. Hallå därinne! Vad en oföding bör veta. Nyfikenheten väcks på Anne Svärds böcker och Elin Boardy som inte vill gestalta hur det går, utan hur det ser ut när det sker. Aase Berg säger att det viktiga är inte att minnas allt man läst utan att man får ett nytt sammanhangstänkande. Symptomen på läsningen finns kvar även när man inte kan redovisa vad man läst. Det känns bra. Musiken lever också kvar. Lördagskvällen avslutas med Schubert och den musiken lever kvar i hjärtat fortfarande.

Fler bilder i Nygårs-Maria bloggen.