Wilfrid Stinissen säger: " Jag tror att de flesta människor i sina bästa ögonblick ändå har en förnimmelse av att det finns något högre, t ex när vi är ute i naturen och ser ut över ett vackert landskap eller ett hav, vilar i stunden och låter det påverka vårt inre...Men ofta är människa så spittrad, stressad och söndersliten...att det bara finns bitar överallt.
Människans frihet beskärs. Människan är fri men i praktiken är hon ofta slav under sina impulser. Hon får en ide´och i nästa stund en annan, hon fullbordar inte det hon påbörjat, det kommer hela tiden nya saker. Allt blir kortsiktigt, ett behov tillfredsställs och genast uppstår ett nytt.
Divkraften blir ytliga nycker och infall: Det har jag kust med - det har jag inte lust med...
Jag talat om ett genuint fullödigt liv, där människan verkligen använder sina resurser, där hon låter det hon innerst inne är blomma ut i verkligheten.Jag tror att det är tecken på mänsklig mognad att hon kan fatta beslut som inte bara löser ett problem här och nu, utan som ger inriktning åt livet."
Göran Skytte samtalar med munken Wilfrid Stinissen i boken Ansikte mot ansikte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar