Min dotter skriver:
Jag har läst två romaner som båda är skrivna av kvinnor och som båda utspelar sig i Skottland. I dessa böcker är havet otroligt närvarande. Det marina landskapet ramar in berättelserna.
Den första, Mot Fyren, är skriven av Virginia Woolf, en av Englands mest betydande författare. Det är tidigt 1900-tal och i centrum finns familjen Ramsey. Mr Ramsey är en stelbent professor, hans fru är en stark och intuitiv kvinna som påverkar alla i sin omgivning. De har åtta barn och ett nedgånget sommarhus, men likväl samlas en skara vänner hos dem på sommaren. Havet, stranden, det förfallna huset och den prunkande trädgården är som en målning i vilken berättelsen utspelar sig. I denna bild utkristalliseras relationerna mellan de olika karaktärerna, bit för bit. Strax utanför denna bild, ute till havs, finns en fyr som regelbundet kastar sitt ljus mot ön där de bor. Om natten lyser den upp de mörka rummen. Den yngste sonen i familjen Ramsey har en fantasifull, inre värld som är starkt inspirerad av denna fyr. Familjen planerar en utfärd dit, men utflykten ställs in på grund av vädret. Fadern meddelar detta på ett känslokallt sätt och händelsen lämnar djupa spår i familjens historia. Berättelsen är uppbyggd kring karaktärernas olikartade upplevelser av det som sker under dessa sommarveckor. Det dröjer ett tiotal år innan fragmenten fogas samman till en helhet. Språket är otroligt vackert och symbolladdat. Författaren växlar ständigt mellan olka perspektiv, vilket gör romanen bitvis svårläst. Men det är värt mödan, berättelsen har ett skimmer över sig. Den förmedlar tankar kring föräldrarskap, klasstillhörighet, könsroller, den rituella gemenskapen kontra individens önskan att utvecklas. Den förmedlar även hur bristen på förståelse för ett barns drömmar kan påverka en familj under lång tid framöver.
Den andra boken, Fyrväktaren av Jeanette Winterson, handlar om en flicka som heter Silver. Hon förlorar tidigt sin mor och får bo i en fyr tillsammans med fyrväktren som heter Pew. Språket är enklare än i Woolfs roman, men lika vackert, symbolladdat och även humoristiskt. Berättelsen om Silver varvas med berättelsen om Babal Dark, en präst som på 1800-talet bosatte sig i den vindpinade hamnstaden Salt, där Silver och Pew bor. Omgivna av mörker berättar Pew historien om Dark, alltmedan de tar hand om fyrens ljus. Det är en vacker berättelsen om att finna sitt eget inre ljus, där det omgivande mörkret symboliserar de mörka känslor som förhindrar människor att upptäcka det. Efter en tid beslutar Norra fyrstyrelsen att fyren ska automatiseras. Silver ställs inför en helt ny situation. Hon beger sig ut i världen för att söka en ny tillhörighet. Berättelsen är allmänmänsklig och skildrar hur våra minnen kan leva kvar och påverka vår uppfattning av nuet. Det är en spännande och mycket läsvärd berättelse.
Brita W
