Av någon anledning kommer jag i min läsning alltid tillbaka till Agnes von Krusenstjerna. Nu när jag läser Steve Sem-Sandbergs De fattiga i Lodz, eller snarare genomlider de hemskheter som speciellt barnen får utstå i ett getto för judar under andra världskriget, kommer tankarna på Agnes tillbaka. De fanns en del personer i Sverige på den tiden som vågade utmana de nazistvänliga strömningarna inom delar av kulturetablissemanget och som öppet vågade ifrågasätta nazismen. Agnes von Krusenstjerna och hennes man David Sprengel utgjortde verkligen en nagel i ögat på många kulturkonservativa krafter.
Jag läser igen om Agnes i Ulla-Britta Ramklints bok Fem kvinnor som förändrade världen
(nu på bokrea hod Adlibris t ex) att en ny antisemitism då blommat upp i Sverige och några måste få skulden. En av dem var Agnes som både privat och offentligt fick höra att hon borde hamna i koncentrationsläger. Litteraturhistoriken Birgitta Svanberg skriver i sin avhandling Sanningen om kvinnorna:
"Hon ifrågasätter hela den dåtida kulturens inriktning. I en tid då manschauvinism, rasism, krigspropaganda och kvinnoförakt frodades, var fröknarna von Pahlén ett i sanning djupt förargelseväckande verk"
Utan att riktigt veta om det har jag i mitt liv rest i Agnes fotspår. I Gävle främst kring Boulongerskogen där finns min favoritallé Agnes von Krusenstjernas allé som är så vacker att gå i alla årstider. Den leder fram till huset där Agnes bodde i åldern 8-16 år.
Sedan har jag precis som Agnes tyckt om Venedig, Lago di Garda, Granada och varit till Malaga många gånger. Där vistades hon på en nervklinik och påbörjade arbetet med den romanserie som ofta anses som en av hennes bästa, den självbiografiska Fattigadel. Här skriver hon också diktcykeln Sånger från Nunnornas hus i Malaga.
Antologin Tänd eld! innehåller 7 essäer om Agnes von Krusenstjerna bland annat har forskaren Anna Williams har särskilt studerat Agnes von Krusenstjernas brevväxling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar