Att vara en bit av sin bit

Jag fick en bok från loppis i present: Min bit på jorden av Anna Horn. Där läser jag dikten:

Får jag kyssa dig på handen lilla enrisbuske,
och lägga armen kring dig, stora sten?
Får jag kittla dig i skägget, björk?
Får jag vara riktigt ljus igen
och riktigt mörk igen?
Och fråglöst växa
svarslöst dö-
som gräs som växer?

Ur Den lustiga våren
Elmer Diktonius

Gör mig ren

Gör mig ren av kärlek,
ren som ett barn i kärlek.

Gör mig till barn.

Gör mig oanvänd
som ett främmande språk.
Gör mig ren som ett barn,
gör mig till barn.

Låt mig drabbas av en kärlek
stark som glömskan.
Låt mig vinna en kärlek
utan minne.
Gör mig till barn.

Gör mig ren som ett barn i kärlek.
Gör mig till barn.
Gör mig till kärlek.

Dikt: Jaques Werup

Om jag tar med dig på en resa

Om jag tar med dig på en resa
om jag berättar en historia
är det andra regler som gäller
Inte självklart mål
inte rakt utstakat spår
inte logisk ordningsföljd
så-
är vi överens:
lossa bältet från tanken
särskilt vid start och landning
om jag berättar en historia
finns ingen grammatik att binda orden vid
inget kronologiskt regelverk
ändamålsenlighet
eller tidtabell
så-
är vi överens:
du får dra ned rutan
Och luta dig gärna ut genom fönstret

Dikten är skriven av Solja Krapu som tillsammans med många andra författare kommer att vara med på Mariehamns litteraturdagar 23-25 mars 2012. De firar 20-årsjubileum i år.

Vad det än är

Jag uppfattar inte dina ord
bara som ord.
Långt ifrån.

Jag lyssnar
till vad som får dig att tala-
vad det än är -
och mig att lyssna.

Dikt: Shinkichi Takahashi
Målning: Brita Westerman

Tystnaden och vinden

...Tystnaden och vinden
går hand i hand.

Aldrig en dag
utan dess närvaro.

Dikt: Ingrid Kallenbäck

Lär mig vara människa

Lär mig vara människa
lär mig älska
lär mig vara,
vara till
andas
sträcka upp armarna
flyga
vara till
bland allt som är.

Lär mig omfamna
alla möten.
Lär mig skratta
och jubla
över att vara till
och leva och andas
och fyllas av den eviga
grönskan.

Nu och nu
finns jag
och kan säga:
Jag älskar dig!

Dikt och foto: Maria Westerman

Det finns ingen gräns

Det finns ingen gräns
mellan hav och himmel.

Inget streck.
Ingen horisontlinje.

Nu har hav och himmel
samma färg.

Ur: Ingrid Kallenbäck Tystnaden och vinden.

Diamanter och gurkmeja

Plötsligt en dag
kommer betydelsen av

diamanter pärlor
gurkmeja lök
Kabir Nirala
himmel helvete
syrsor dimma

att klarna

K.Singh ur diktantologin Innan Ganges flyter in i natten.

Om du känner dig ensam

Om du känner dig ensam:
Sök en vän
Sök ett träd
Sök ett barn
som ler mot dig

Jag ser
och förstår
att min väg
är att vilja dig väl.

Dikt: Maria Westerman

Kom ihåg januari

...
när vi i rusningstid
ser de klarröda bussarna fullsatta
kallt åka förbi oss vid hållplatsena
tänker vi på färgerna hos de kraftiga
hibiskusträden i medelhavsländerna.
och inför gatukontorets bockar
tänker vi
på våra vanligaste svenska trädgårdar
om sommaren.

Men helst
på äppelblomsprakten
ikring Kivik.
Där cyklar man utmed vägarna i juni
mellan ändlösa rader av fruktträd.
I juni...

Så här tänkte Majken Johansson. Under januari 2010 som varit den kallaste januari sen 1829, tänkte jag mest att jag sprang uppför trapporna från havet i Nerja till restaurangen i korsningen med alla hibiskusar. Där på uteserveringen under stjärnhimlen skulle vi beställa Piripiri och sen sitta och prata.

Dikt: Majken Johansson

Om härliga dagar

Vissa dagar bär, man lyfter,
svävar omkring med sin lycka.
Färgerna vilar lättjefullt
på sina föremål...

Man kan sitta i lugn och ro,
nysta ihop slingorna av sitt
hoprafsade liv.

Andra dagar ska vi inte tala om.

Dikt:Tommy Olofsson
Målning: Lars Westerman

Vi är inte enbart åtskilda!

Inte ett endaste ett ryms i ett
nedstängt bageri!
Inte heller i ett nyöppnat nyförvärvat bageri.
...
Och varje minsta lilla löv som tyngdkraftsfaller ner
färdas mot samma utspända tunnhölje,
och nu säger jag det:
Vi är inte enbart åtskilda!
När vi lägger oss ner lägger vi oss mot samma ner.
När vi drömmer om att sväva över jorden är det
samma jord, samma över samma sväv vi spinner
fram tunna trådar ur vår drömväv med.
Vi är inte enbart åtskilda.

Ur Bob Hansson: Hallelulja liksom

Ge sig

I varje självständighet
vilar en bön om motsatsen.

Konsten att låta det regna.

Ge sig.

ur Bob Hansson: Hallelulja liksom

Man kanske blir så själv en dag

Sitter på 9:an och fikar och ser i ett fågelperspektiv på julklappsköparna på nedre plan. Kvinnor gående långsamt med fullastade rullatorer och som mödosamt böjer sig ner för att se priset på en keramiktomte. Tänker på mamma och sen lite på min egen ålder. Sen tänker jag på en dikt som Bob Hansson skrivit:

Jag har alltid försökt tycka om de tråkiga gubbarna på tvn.
Jag har tänkt som så har jag tänkt att kanske
man blir en tråkgubbe själv en dag.
Då kan det vara bra att ha tyckt om dom hela tiden.
Likaså har jag försökt tycka om knarkare, idioter och
handelsresande.
En sån kanske man också kan bli.
Världen är full av möjligheter kan jag
finna mig själv att tänka som exempelvis när det regnar.
Man måste ligga steget före.
Att tycka om de andra kan bli som att
tycka om sig själv i förskott.
Andra dagar tänker jag bara på exotiska fåglar och
läckra små vitvaror.
Det går också bra.

En mening som ofta dyker upp i huvudet

Think where man's glory most begins and ends/And say my glory was I had such friends."

W B Yeats

Låt ljuset komma

En av de finaste poesiböcker jag läst är det stora praktverket Herbarium från 2000 med dikter av Jaques Werup och bilder av den fantastiska fotografen Georg Oddner. som gick bort förra året. Boken finns att beställa på biblioteket om inte just ditt bibliotek köpt in boken.

Älskade, dela med mig
denna väldiga
upplysta sekund
i den eviga natten,
denna svaga värme
av Intet antänt av
Intet. Dela med mig
den desperata trängseln
i nålsögat, ondskan
och smärtan vi avkrävs
för att passera.

Tankegångarna känns igen från Anna Rydstedt:
Genom nålsögat

Vad det är svårt
att få sig själv tillbaka,
komma över steget
före hoppet
genom nålsögat
med stav och krycka på en gång.
...
Låt ljuset komma
Bär det stora Barnet,
Släpp in allt ljus
i mörka vrår.
Inte alltid ska du vara trött.
...

Jag kan inte själv utgöra en fråga

Hittar på biblioteket en underbart fin diktsamling av Gabeba Baderoon från Sydafrika:
Tystnaden innan vi talar från 2008

För att träda in i detta land
måste min kropp sätta samman sig själv

i fotografier och namnteckningar.
Sinesemellan kommer de att leta efter mig.

Jag måste lämna osäkerheten bakom mig.
Jag kan ju inte själv utgöra en fråga.

Visst har jag varit här förut?

Från början en gång till. Yrvaket.
Visst har jag varit här förut?
Det känns så bekant.
Glasplittret. Tystnaden. Ordlösheten.
Jag fick ett frö, som sen blev ett träd.
Det trädet försöker jag nu återskapa
för att återigen få sitta och njuta av ljuset.
Så harmoniskt och slösaktigt
flöda till dig och mig.

Maria Westerman 2004

på väg hem

Jag är på väg hem efter alla dessa år
Utan att man någonsin tagit ett enda steg.

Skymningen leder oss mot solen
Detta är vår enda fasta punkt...

Magnus Utvik 2000

Min punkt har ingen radie

Min punkt har ingen radie
att rulla ut ur sig själv
som en mjuk matta
till din dörr.

Kunde jag bara gå bort
ifrån din dörr,
sjunka ned
i min punkts håla.

Dikt: Anna Rydstedt