Från början en gång till. Yrvaket.
Visst har jag varit här förut?
Det känns så bekant.
Glasplittret. Tystnaden. Ordlösheten.
Jag fick ett frö, som sen blev ett träd.
Det trädet försöker jag nu återskapa
för att återigen få sitta och njuta av ljuset.
Så harmoniskt och slösaktigt
flöda till dig och mig.
Maria Westerman 2004
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar