Förkyld framför TV:n

Det händer faktiskt att förkylningar kommer just när man inte har tid att vara förkyld. Tror man. Just som man ska starta höstens yogaverksamhet i nymålade lokaler. När kraften inte finns där att måla, plocka undan och torka golv, av naturliga skäl. Snoren bara rinner och man känner sig bara mår allt sämre av alla uppfinningsrika huskurer och hälsodroppar. Till slut bänkar man sig framför TV:n. Ser lite ointressanta program och hittar sen Tomas Frankells video om Course Of Miracles i bokhyllan. Och Tomas börjar prata så där som jag lyssnat till honom under många år. Jag tänker att Livsyogautbildningen utanför Nerja på Spaniens sydkust är tillsammans med min familj något av det bästa som hänt i livet.



-Har du en värdestege inom dig? frågar Tomas.
-Känner du att du åker ner när det går bra för andra?
"Det enda vi behöver bry oss om är att undanröja hindren för kärlek."
Tomas beättar och jag känner igen den välbekanta visdomen. Att inte göra illa sig själv med många självkritiska tankar och heller inte leta efter syndabockar.
Vad som händer med ett beslut taget i rädsla och ett beslut taget i mod? Hur besluten sadan påverkar oss under en lång tid framåt.
Det sårade och värdelösa barnet inom oss som kan ploppa upp vid det mest oväntade tillfällen. Känslor från gammal tid som spelar oss ett spratt och som inte har något att göra med den vuxna människan. De här känslorna kan vara bra att känna igen och protestera vänligt men bestämt: "Men hallå där, jag är vuxen nu och kan ta hand om mina känslor!"

Då kan det ske små mirakel. Att gå från förfluten tid och samtidigt respektera sina känslor och ändå välja att inte stanna i det sårade barnet eller i vedergällning. Perspektivet ändras och man kan se situationen på nytt sätt, inte från sitt ego och sina rädslor, utan från empati och kärlek.



Två dokumentärer har varit verkligt sevärda, en om Håkan Hellström som berättade om alla de åsikter om hans person som han ständigt får möta. "Var mer utåtriktad!" får han höra. Håkan svarar: "Var mer inåtriktad, avgör själv vad som är sant för dig."

Den andra handlade om fotografen Annie Leibovitz. Här på bilden ett portätt av hennes vän Susan Sontag. Det är alltid på fascinerande att få höra berättas om en vänskap som utmanar livet, kreativiteten och kanske gör att man blir en sannare människa. En vänskap som gör livet meningsfullt.