Den slovenska folkmusikgruppen Terrafolk reste i slutet av november och början av december 540 mil inom Sverige. De åkte med sin buss ända upp till Kiruna kyrka och till Korpilombolo.Jag lyssnade på deras helt otroliga konsert två gånger, en gång på Konserthuset i Gävle och en gång på Solhuset i Ljusdal. De skriver i ett tackmail till sina konsertbesökare om sin vistelse i Sverige att "det var mörkt nästan hela tiden". Men överallt fanns så mycket ljus, i form av vänliga människor.
Den här tiden är speciell också för oss som är vana att bo i Norden. Vi behöver den underbara kulturblandning som Luciafirandet är, ett katolsk helgon som förts samman med landsbygdens maskeradupptåg med utklädda lussegubbar och det medeltida firandet av Lucianatten.
Min svärmor minns hur stjärngossarna gick runt i Östanbyn under trettonhelgen för att tigga pengar och godsaker. Längst bak i tåget gick Judas med sin penningpung. Stjärngossarna fick också flytta in i Luciatåget tillsammans med alla lokala Staffansvisor.
1927 arrangerades det första offentliga Luciatåget i nuvarande form av en stockholmtidning. Så många kulturyttringar vävs samman och blir en gammal svensk tradition. Jag hade önskat att den slovenska gruppen hade fått se ett Luciatåg någonstans längs den långa vägen genom Sverige. Vi vet att det är mörkt, därför tänder vi mycket ljus. Vi vet också att redan om några veckor är det ljusare.
Maria Westerman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar