När Ernst Billgren började på konstskola i Göteborg i början på 80-talet hade han en liten svart anteckningsbok för att "samla ledtrådar, vet inte vad ledtrådarna ska leda till, men en sak är säker, man känner alltid igen ledtrådar när man ser dom" står det i hans nyutkomna bok Prinsen på Lindholmen. Boken är ett associativt flöde av tankar från den tiden blandat med reflektioner inför en utställning med hans åttiotalskonst och en del helt nya verk.
Jag har också den erfarenheten att det man hastigt skriver ner, ideér, intressanta saker man hört, i en bok återkommer. Tankarna dyker upp några år eller årtioden senare och blir helt möjliga att manifestera till något verkligt.
Mina böcker har jag kallat "Hur som helst-bok" och de har fungerat som vägvisare när dörrar verkat stängda.
Det är kul att se utställningen på LarsBohman Gallery. Skulpturer, mosaiker och målningar som jag tidigare bara sett på bild är intressanta att se i verkligeheten!
Utställningen pågår fram till 8 november.
Eftersom jag levt i yogavärlden i många år, undervisat i yoga på kvällarna istället för att se på TV och inte alltid vet vad andra människor läst och kollat på lyckades jag köpa TV-serien AK 3 med Ernst Billgren som regissör på Tradera. Jag ser alla fyra programmen i efterhand tillsammans med mina vuxna barn. Det är spännande att se konstfrågor invävda i en thrillerartad historia. Vad händer när man släpper konsten fri?
Det här hans ledtrådar och jag har mina. Frågan är vad man gör av sina ledtrådar? Jag hade en målerilärare som sa att efter 35 års ålder är det svårare att "hålla sig levande". Då börjar de bekväma besluten att komma. Nytt kylskåp går före liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar