Ibland tänker jag på de första sakerna jag fick lära i min yogalärarutbildning. "Du får uttrycka dig!" Det var något fantastiskt att höra för mig som längtat efter att måla, berätta, dansa och vara skapande. Att yoga handlar om att vilja styra sitt liv via en medvetenhet om sin kropp. Det är faktiskt helt omöjligt att inte känna något alls i ett yogapass! Yogan förvandlar vårt sätt att se på oss själva. Vi fick också lära att inta en uppmärksam hållning, en sorts närvaro där jag ser på mitt liv och min omgivning utan att döma. Om jag ändå dömer mig själv, så skulle vi försöka att tysta den inre kritikern med självacceptans och vänlighet. Att vi genom yoga och meditation bättre kan skilja på ego och sanning och att när hjärtat får visa vägen blir resultatet för omgivningen också bättre.
Maria Westerman
1 kommentar:
Precis så är det. Man börjar längta mer och mer efter det, och det är lätt att bli lite sur när detta uttrycksbehov kvävs av alla sega strukturer som finns i samhället. En sak jag brukar göra när behovet blir akut, är att sätta på musik och dansa. Är jag ute bland folk brukar jag sjunga eller vissla lite i smyg.
Skicka en kommentar