och det är livets gång, att allting vänder åter och allting börjar om.
Som tonåring kunde jag Mikael Wiehes texter till Hoola bandola bands första skiva utantill. I början av åttiotalet fann jag Jacques Werup dikter och fastnade så småningom särskilt för den vackra boken Herbarium med Georg Oddners fotografier. Nu dyker Wiehe och Werup upp igen tillsammans på Spegeln i Gävle och det är intressant och bra när de byter texter med varandra. Berättelserna och minnena blandar sig med varandra. De ser också ungefär likadana ut som på 70- och 80-talet men det är i mina ögon och stämmer kanske inte. Mikael Wiehe sjunger Jacques Werups text:
"Jag ser mig själv i spegeln, i ung version, i den äldre mannens blick står en yngling skriven... Ljuset i en ynglings ögon faller på ting och människor."
Jag kan nästan på scen uppleva förvåningen över att tiden gått så fort och att texterna hängt med under hela den här tiden. Vi i publiken ser humorn och en prestigelös hållning till författandet för att de i nästa stund blir lika allvarliga som liv och död. Jacques Werup:
Jag försökte att släcka en törst
men vattnet var en spegel.
Maria Westerman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar