säger poeten Bengt Emil Johnsson i ett text/ljudframträdande på video,bild och ljudfestivalen Vindöga på Sandvikens konsthall i helgen. Bengts fru Kerstin Ståhl bitvis sjunger fram texten, leker med sin röst och "norrljuset vänder landskapet ut och in och man känner igen alla utom sig själv" på Konsthallen som sen några år tillbaka tillsammans med IDKA arrangerar en ny festival i stan. Man kan fundera över vad ett "brett kulturliv" är för något. Här är i alla fall fullt av ungdomar och en massa andra åldrar som lyssnar på Martin Johnson från Burusera som sitter på golvet med sin gitarr helt inkapslad i sin bitvis meditativa musik. Det känns som vi femtioåringar får komma på besök i en ung människas musikskapande. Han beskriver den som "with the aim to experiment within the realms of ambience, drone and cozy soundscapes." När amerikanen Tim Folland (som ställde ut på Konsthallen i våras) konstvideo "Toools for destroying paintings" visas skrattar ungdomarna gott och jag önskar att Folland för en stund kommit tillbaka till Sandviken för att möta den här publiken. Sist ser jag Ulrika Berg och Stina Nyström dansa. Publiken uppskattar verkligen dansföreställningen. När vi går hem är Konsthallen fortfarande full med ungdomar. Tidigare under dagen har foajen utanför biblioteket varit full av pensionärer och stora gräddtårtor tillhörande ett skidjubileum. Charlotte Perelli sjunger på en krog i närheten. Kanske det här är en lördagskväll med ett brett kulturutbud?
Maria Westerman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar