brukade min mamma säga när vi skulle städa. Ofta hamnade jag försjunken i en bok eller tidning. Vid senaste röjningen av några lådor fann jag några tankar som jag skrev efter att min mamma gick bort 1989.
Håll ut
håll om mig
kom nära
viska litet och ömt.
Jag vill vara
din vän.
Har du tid att vänta
medans jag
sorterar?
Jag ser dig
och vill dig väl.
Jag vill känna din tanke.
Lyckliga stunder
när orden lever ömt.
Inga sår,
inga kalla grimaser
ingen rädsla i hjärtat.
Bara du som ser på mig
med ömhet.
Maria Westerman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar