I vackra Stockholm åker vi därifrån till Bonniers Konsthall,som brukar ha intressanta utställningar och sedan till Magasin 3 för att se vilken konst som just nu är viktig i Stockholm. Det är inte fråga om "breda lösningar" där många ska förstå. Mitt intresse för samtidskonst är stort. Men det är inte lätt att ta till sig Santiago Sierras utställning. Vi kliver i utställning som påminner om något kvarglömt byggmaterial. Förvånade. Sen får vi hörselskydd för att ett dieseldrivet elverk ska sätta igång.
Nu upplever jag en utställning.
Vi står fem stycken på terassen med hörselskydd på och ser ut över hamnen. Solen lyser, en vit plastpåse fladdrar upp i vinden. Maken studerar en träkonstruktion som håller strålkastaren uppe. Helt plötsligt känns det som det är en film som pågår. Det är inte den vanliga verkligheten.
Men det är nog inte det här som konstnären menat.
En film av Johan Grimonprez talar till mig mera. Hans verk Double take är en hyllning till Alfred Hitchcook som han blandar med tv-reportage från det kalla kriget. Det är intressant. Hela tiden gör jag kopplingar till Martin Gelins bok om Barack Obamas valkampanj: Det amerikanska löftet. Ibland når man nästan fram till en sorts insikt. Vad som egentligen händer i världen. Vad som ständigt återkommer. Om goda krafter som vill åtstadkomma en sorts förändring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar