Sitter på terassen och rensar svamp i en septembervärme som i år varit alldeles mjuk, omslutande och sagolik. Händerna blir stilla och jag ser att Astrid Lindgrenrosen fortfarande blommar.
På samma plats som jag sitter idag
kom andra, i gångna tider att sitta.
I tusen år kommer ytterligare andra att komma.
Vem är sångaren och vem är lyssnaren?
Så tänkte poeten Nguyen Cong Tru. Den platsen och de minuter han tillbringade där blev en länk i en evig verklighet.
Dikten ur Thich Nhat Hanhs bok: Mandelträdet i din trädgård.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar