Som vunnen och som förlorad
är från början din värld.
Du fladdrar med ögonlocken,
det rycker i dina armar,
allt ljuset, all denna plötsliga rymd
som flimmrar sig fram genom blodet.
Var lugn, det kommer åter,
skatan, tallen och vinden
och inom dig ligger bilder gömda
och alla ljud som ska formas:¨
gråten och jollret, lovsången och skriket.
Ensamma ska vi finna varann
på nytt, inåtseende ska vi se varann.
Vi som i verje nu förlorar vår värld.
Dikt: Bo Celin
Foto: Maria Westerman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar