Några rader som fastnat fast jag vet inte varför:
"Efteråt sätter jag mig på kyrkbänken och böjer mitt huvud. Inte för att be utan för att lyssna till koltratsen som sjunger sig in utan att vara inbjuden."
Ur Marie Lundquist: Monolog för ensam kvinna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar