Hur blev min syn universell?
Min egen själ överraskade mig,
lät mig hitta kryphålet
till den andra världen,
till andra värden,
och nu kan jag inte
bli den jag var förut.
Finns det ingen väg som leder bakåt?
Hukar mig under trädet på berget,
i vidöppen kontemplation-
är inte ensam längre,
aldrig någonsin mer.
detta är det rena varat,
här är världens hjärta...
och mitt eget, ett och det samma-
Dikt: Eva-Stina Byggmästar
bild: Maria Westerman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar