Mariehamns litteraturdagar 2009

Det svåraste med att komma till Mariehamns litteraturdagar är att hitta till Grisslehamn varifrån man kan ta 2-timmarsbåten till Eckerö. Solen skiner vackert på det kalla havet och båten är lagomt stor.Väl framme på Åland står en buss till Mariehamn snällt och väntar.
Litteraturfestivalen håller till i det vackra biblioteket i Mariehamn och jag kommer till en intervju med den danska författaren Helle Helle. Hon har vuxit upp i ett färjesamhälle, Rödby i Danmark och det märks att hon har mycket gemensamt med mariehamnsborna. Rödby är en bakgrund i flera av hennes romaner och hon är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris för sin senste roman. Helle berättar att hon inte är intresserad att skriva vad människor tänker och tycker. Hon vill skriva vad människor gör och säger. Sen får läsarna själva bilda sig en uppfattning vad som sker. Precis som i det verkliga livet, säger hon. "Jag är trött på litteratur som ger för många svar och läsaren är klipskare än vad vi tror".

Det är många bra medverkande författare och det är verkligen Mariehamns litteraturdagars styrka, att allra flesta inslag är intressanta och vi sitter alla tillsammans och hör allt samtidigt. Det finns inga alternativa framträdanden, utan publiken är med på allt. Jag får vara med på framträdanden som jag kanske inte hade kryssat för annars och utmana mitt eget läsande. I år kom bland annat Claes Andersson, Ulrika Kärnborg, Gunnar Hoydal och Robert Åsbacka.

På söndagsmorgonen är det nysnö och jag går runt och ser på alla hus, båtar och bryggor som väntar på sommaren. Det är en förväntansfull men ändå stillsam och lite vemodig stämning. I kyrkan är det gudstjänst med litteraturtema och efter den går alla i samlad tropp till festivalens sista inslag, "Söndagssoffan". Det är svårt att säga hur många som kommit. Kanske flera hundra personer som väntar på Mark Levengood, Gisèla Linde, Owe Wikström och Isela Valve. Samtalet blir bra. I bibliotekets båtlikande rum är lika högtidligt som i kyrkan. Männsikor skrattar och blir gripna för det är bara allvarliga samtalsämnen som leds av Katarina Gäddnäs. Det är liv och död samtalet handlar om. De viktigaste sakerna. Hur man klarar av sin vardag. Hur blir livet meningsfullt. "Söndagssoffan" blir en sorts gudstjänst och åhörarna är djupt intresserade. Publiken får också vara med och en dam frågar: "Hur gör man när samtalet med en vän tar slut för att man inte orkar hantera konflikter? Det är klart att vi är intresserade och hade kunnat suttit kvar mycket längre.

Det är några timmar kvar till bussen går och jag hinner både börja och avsluta Helle Helles bok "Hus och hem". Det är en verkligt lätttillgänglig bok och jag tänker på hennes ord: "När man frågar någon i ute på landet i Danmark hur de mår svarar de med vad de gör".